linneasandersson.blogg.se

15/10 2017 Det där första inlägget...

Kategori: Allmänt

Första inlägget...ett sådant där inlägg som jag antar skall signalera: "Hej, här är jag och jag vill synas" men det vill jag inte. Jag har bara så mycket att berätta och därför kommer jag att använda den här bloggen till att rensa huvudet på tankar genom att skriva.
 
Från dess att jag vaknar på morgonen har jag en hjärna som konstant går på högvarv. Det är min styrka men öckså min svaghet när jag inte har ork att sortera tankarna. Jag fungerar som människa ändå...men inte lika bra som de dagar då jag kan rikta alla mina tankar och min energi till att göra saker som är kreativa, spännande, roliga, uppfinningsrika och allt däremellan. Då känner jag mig som en supermänniska. Jag swishar förbi i världens fart och det känns som att hela livet leker. Människor runt omkring mig upplever mig då oftast som stressad men jag säger då bara en sak, den dag då jag sitter helt stilla, då är jag stressad. Då kan jag inte rikta tankarna och jag sitter i ren stresspanik. Så länge jag rör på mig behöver ingen vara orolig.
 
Vad har hänt idag då? Ja egentligen har jag gjort något som jag är så otroligt stolt över men det kan vi ta i ett annat inlägg eftersom jag är rädd att jag skall sluta om jag berättar. Måste ha lite spänningar inombords för att fortsätta.
 
Helgen har varit energirik vilket är underbart. Jag har varit ute med hunden, (vilket jag såklart gör varje dag) tränat, handlat inredning, lagat mat. Spännande liv va? Nä, kanske inte särskilt med jag älskar mitt liv på ett sätt. Det är bara några detaljer jag måste förändrar så skall det nog bli ännu bättre.
 
Hur som helst, vad kan hända på en helt vanlig promenad med hunden då? Jättespännande saker:
 
 
När matte har godis...
 
När man ser en annan hund på stranden och vill leka...
 
När man försöker lägga sig ner för att kunna lek-attackera när matte minst anar (vilket hon inte går på) och så dreglar man lite också...
 
När man ser något i skogen som inte matte ser och står jättestilla och koncentrerat...så att matte blir lite rädd...
 
LLoyd är en Flat (Flatcoated Retriever) på snart fem år. Han är vår ögonsten och även om han kostar en himla massa pengar emellanåt så är pengar inget värt i jämförelse med det man får tillbaka av denna underbara herre.
 
//Linnéa
 
 
 
Kommentera inlägget här: